En hel del har hänt nu på kvällen. Allt flyter på och det är nu jag inser att livet fan inte är så lätt.
Jag inser att det kommer hinder som försöker stoppa en, när man tar saker förgivet, när allt går bra.
Jag har idag den 28 januari lärt mig livets läxa, en del av den iallafall..
Jag tänker inte berätta vad som hänt, det tänker jag inte. Men en sak som jag inte trodde skulle ske, skedde.
Jag finns här för dig nu, när jag vet att du behövder dina vänner som mest. Jag måste, för jag anser det som en självklarhet att alltid finnas till för mina vänner. Särskillt sådanna som betyder så mycket som du gör i mina ögon.
Jag ska göra en speciell sak för er ; Emma, Klara, Johanna, Maria, Angelica,Saga. För det är ni som gör mitt liv till det som det är och det idag. Och det är ni som gör mig till den jag är, och jag är så sjukt glad och tacksam över det. Jag kommer alltid att älska er. Alltid alltid alltid och alltid! Det finns inte ord!


Det jag ville komma fram till är: Klara, jag finns här. Jag gör det! Alltid. Alltid alltid och ALLTID!
Forever, always.