Jag försöker, jag påminner hela tiden. Men det belönas ju aldrig. Vill du inte längre, har du tröttnat på mig? Om inte, varför beter du dig som du gör? Varför pratar du inte med mig längre? Även om du inte tänker på det så plågar det mig. Långsamt och säkert. Dags att tänka efter! Jag gråter ofta. För du betyder så mycket för mig, och tanken på att du inte skulle vilja ha mig kvar, att jag inte skulle ha dig längre hos mig.., det finns inte ord som beskriver hur mycket jag ryser av tanken, inga ord som får mig att må mer illa. Jag älskar ju dig? jag älskar dig som in i helvettes helvettes helvettes mycket. Men ska jag fortsätta kämpa om jag inte är säker om du vill fortsätta kämpa med mig?
Snälla låt mig veta. Snälla berätta det för mig. Berätta om du är sur och varför, berätta för mig hur mycket jag betyder för dig, om jag ens gör det. Berätta!