Sofie

Det namnet gör mig glad. Det namnet gör mig stark. Det namnet gör mig lycklig.

Sofie Kellerman..
Min syster. Ännu bättre, min tvilling syster. Den jag delat 9 månader med tätt intill, varje dag, varje minut i nio månader. Även fasst vi bråkar så kommer ingenting att kunna skilja oss åt. Ända sedan vi var små och lekte oskyldigt med våra barbie dockor till nu då vi ligger och brottas i sängen. Du är den ända jag verkligen verkligen vet inte kommer att överlämna mig. Och det glädjer mig. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Så läskigt mycket. Även om vi har haft våra svaga stunder, dagar då vi knappt orkar titta på varandra, dagar då vi knappt hälsar.. Det spelar ingen roll, för du är fortfarande min tvillingsyster. Jag blir aldrig dömd utav dig, du himlar aldrig med ögonen åt mig, du vet att jag är jag, och att det kan ingenting ändra på.. ingenting.
Jag tänker ibland på hur livet skulle vara utan dig. Om du skulle försvinna. Det skulle inte finnas något kvar, inte ett jävla dugg.. usch jag vill inte tänka på det för jag vet helt ärligt inte vad jag skulle tagit mig till.
Små stunder med dig, när du bara knackar på min dörr, sätter dig i min säng och pratar med mig. Varje gång du skrattar med mig, varje gång vi smider små planer, varje gång vi delar en hemlighet, varje gång vi är tillsammans, varje gång du tar min hand. Varje stund med dig uppskattar jag. Jag upskattar dig. Jag är stolt över dig. För du är min tvilling sofie. Jag kommer alltid gå fram i livet med små ord i skallen.
Några av dem är just Sandra&Sofie. Det har det alltid vart, kommer alltid vara. Spelar ingen roll vad som inträffar. Just dem orden. Vi är trors allt systrar..tvillingar, vi kommer gå hand i hand livet ut.