Det känns som om jag är stoppad i en stor väska fylld med ingenting. Det är bara jag, och mina 100000 tankar som finns i mitt huvud just nu.. Emma sover och jag sitter här med en klump i halsen. Jag vill gråta, men jag vet egentligen inte varför jag känner så.. Jag vet inte varför jag mår dåligt. Jag har inte gjort någonting fel. Jag har bara vart den jag är. Den jag är.. mer kan jag inte vara. Vad än detta leder mig..vad jag än går igenom. Hur jag än tacklar det hela. Hur jag än tacklar livet. Dess motgångar och medgångar. Hur jag än tacklar det så kommer jag alltid att vara jag. Sandra Josefin Kellerman. Det känns som om min strupe snart fräter sönder. Det finns så mycket inom mig som vill ut.. Det känns bara konstigt just nu...
Klockan är 3. Jag vill sova men det är ingen idé...

im gonna let the music break the silence right now.