Ibland kan jag bli värsta mesen. Jag är inte så jävla hård och kall. Jag känner mig som värsta muppen ibland när jag sitter här och skriver långa texter.. Men nej. Det här är min blogg dvs: jag skriver det som faller mig i smaken. Nu till saken. Mitt inlägg om upskattning till era mammor ( ni som har en).
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sitter och lyssnar på Mama- med spice girls.
Jag tänker, och nu kliar det i fingrarna som faaan.

Mamma. Det går liksom inte att komma ifrån. Varenda människa har en mamma eller har haft. Det är liksom ens karta när man är vilsen. Det är som ens vatten när man är törstig, ens medicin när man är sjuk. Jag kan inte sluta tänka på hur mitt liv skulle se ut om inte min mamma fanns. Om hon gick bort. Om hon inte skulle finnas vid min sida och ge mig råd och tips, säga till en. Tjata på en. Det ingår liksom. Jag har en nära, otroligt nära vän vars mamma gick bort.. jag kan säga att det är ingen lek. Det krävs mycket för att gå vidare. Att kämpa igenom de tuffaste tiderna. Och det är en av det saker jag beundrar hos henne.
Bråkar gör alla. Mer eller mindre. Man gör det iallafall och det händer alla. Och det jag ibland kan se hos folk är hur dem kan gå runt och vara sur på sina föreldrar i huvudtaget utan någon direkt anledning ( eller liknande). Utan något speciellt skäl, lixom.. Det är bara så jävla onödigt. Sjukt onödigt. Upskatta allt hon gör för dig. Hur många gånger hon ställer upp för dig, fixar till dig, upskattar dig och viktigast av allt: älskar dig. Glöm aldrig det. Det kan bara ta slut så fort. Då är det försent. Försent för att upskatta..