Jag började gråta när jag läste marias inlägg, på hennes blogg! För det är så sant!
http://mariua.blogg.se/2010/january/sandra-min-lilla-angel.html

Jag och Maria har känt varandra ett tag nu, men som vi båda är medvetna om så har vi glidit isär väldigt mycket.

Maria, Maria, Maria! Det finns så sjukt mycket som jag vill säga till dig. Det tog bara slut så himlans fort känns det som.. Maria du är en sån sjukt fin och otroligt underbar människa. Jag säger/skriver inte bara det utan jag menar det verkligen. Alla minnen med dig, alla gånger vi vart flummiga, alla gånger jag sovit hos dig, alla trocadero stunder, alla minnen med dig är ååååh, bara jag tänker på det blir jag svag. Jag blir så larvig, för jag får typ tårar i ögonen när jag tänker på det. Det är bara så sjukt!
 Maria, du har gjort mig till den jag är idag. För att jag kommer ihåg att jag var väldigt osäker på mig själv i sjuan, jag visste typ ingenting, jag var osäker på att dramaklassen verkligen var rätt för mig, jag var ganska osäker på mig själv och allt sånt. Sen blev vi allt bättre och bättre vänner, och jag var jätte glad över att jag hade hittat en ny riktigt fin vän, som jag verkligen började gilla och kände att hon gillade mig tillbaka. Jag kände mig mer och mer säker på att hon verkligen skulle finnas vid min sida vid alla motgångar och nergångar! Och jag berättade för mamma att jag var så himlans glad, för att du fick mig att känna mig speciell.. och jag var verkligen lycklig. Du har världens finaste personlighet, och står verkligen för den du är. Det inspirerade mig och du fick mih lätt att känna mig mer säker på mig själv och i mig själv och du blev fort en stor förebild i mina ögon. Jag såg verkligen upp till dig, och det var det som kändes så himlans bra. Samtidigt som jag LIVRÄDD att du skulle typ tröttna på en liten skitunge som jag! Haha.. Du har verkligen förendrat mig till en sån bättre och starkare person du skapade det nya jag. Och jag kommer aldrig, ALDRIG att kunna tacka dig nog för det.. För att du var just den Maria som jag ville du skulle vara, för att du var du helt enkelt! Det var du och jag mot världen.. Men på sommarlovet så var vi båda väldigt upptagna! Och sen så hände det en massa saker som jag inte har lust att dra upp här i bloggen. Men jag vill bara att du ska veta gumman, att det är ju sånt som händer. Alla bråkar! Men jag tror att det blev förvärrat pga att vi aldrig bråkat eller ens tjafsat om något tidigare! Och sen så har det bara rullat på, vi har blivit sams och jag fattar inte varför vi inte träffas? Båda är ju rätt så upptagna med skol arbeten, särsklilt du Maria, som kämpar på och som äger i skolan ;)! Men ändå liksom. Saknar dig så sjukt mycket. Och jag vill bara börja om på nytt! Nytt kapitel med dig, ett som säkerligen kommer bli ännu bättre. För jag behöver dig, jag tänker på dig och jag saaaaaknar dig så FANDERS MYCKET!!!!
Och jag älskar dig maria! Kommer alltid att göra det.. alltid. Do never forget! PLUS ATT JAG BEHÖVER NÅGON SOM ÄR LIKA KÄR I TWILIGHT SOM JAG! ALLA SUCKAR ÅT MIG :( !

<33333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333333
love you babyboo!